Bästa Brant Bjork

Anteckningar från Altanen ( kl 14)

Jag struntade i sista föreläsningen idag. Jag måste jobba. Det blev en prioritering och pengar känns viktigare än kunskap just idag. Jag trodde jag började klockan två, men jag måste tänkt fel för på schemat står det sexton. Så nu sitter jag i solen på altanen och läser Erlend Loe. Och skriver det här, med penna på papper. Jag har nästan glömt bort hur man gör det märker jag. Jag har nästan inga kläder på mig, bara ett par till knäna upprullade jeans. Det känns rätt bra, det enda som saknas är en kall och ett samtal från chefen där han säger att jag inte behöver jobba idag. Men jag skulle få pengar ändå. Massor av pengar, jag behöver dem. Det är det som saknas idag, solen och boken har jag ju.
På tal om att ha det bra. När vi var i Amsterdam så sa, jag kommer inte ihåg om det var Joel eller Leon, att "borta bra men hemma bäst". Jag vet inte om jag håller med. Jag gillar att vara borta. Jag gillar den ansvarslösa känslan som byggs upp. Nästan inga måsten, i alla fall inte lika många som hemma. Om man som jag associerar "borta" med "semester" betyder det dessutom ofta att man har pengar. Pengar att spendera på vad man vill. (Tydligen är pengar väldigt viktigt för mig, jag kanske är en sån där moderatjävel trots allt?) Det enda dåliga med att vara borta är just att man är borta. Jag behöver inte vara hemma men jag vill ha ett hem. Eller en bas, det är kanske en bättre beskrivning. ( Nu har jag hämtat ett stort glas isvatten så nu behövs inte ölen) Mest för att jag gillar grejer. Och kläder. Och duntäcken. Och snus. Det är typ bara i Sverige som det finns snus. Det är konstigt korkat. Jag gillar snus. Man behöver en bra bas om man ska kunna röra sig med sådana här saker. Men som tur är kan en bättre resväska eller ryggsäck utgöra en alldeles asbra bas. Bara den är rymlig. Så att man får plats med grejer och snus.

Borta är nog bäst om man är där länge. Då blir det ju per automatik ens hem av nått slag. Pass, pengar, snus, grejer och en bra resväska. Tillfälligt compact-living. På hostels, vandrarhem, hotell och i bungalows. Eller hemma hos någon brud i typ calcutta. Hur bra som helst.
Fast jag är inte säker på det här med att borta är bäst. Jag måste fundera på det lite mer. Framför allt måste jag testa det i praktiken. Tre månader blir nog bra. Någonstans långt. Bort.

(Haha, chefen ringde faktiskt till slut och undrade om jag kunde jobba senare i veckan istället. Så nu fick jag tid att skriva av. Så kan det gå)

Amsterdam

Imorgon åker jag, två av bröderna Holmer och Simon till Amsterdam. Det ska bli trevligt.

Tulpan och afghan.

I living in a nightmare

Vi har släkt på besök. Det är jobbigt i sig. Dom lyssnar på julmusik nu. JULMUSIK. På högsta volym. Vafan i hela helvete hjälp mig härifrån någon, nuuuuu! Julmusik?!?! Fattar ni?!

"Laaasssttt christmaaaas, iii gaaave yooou myyyy heeeeaaaart.."

Ge mig valium.

Påsk!

Det finns folk som firar påsk för att det har något med jesus att göra. Jag firar påsk för att man får ledigt då. Jag har inga planer alls, förutom att se till att det inte blir som förra året. Då var jag den där för fulla, jobbiga och gappiga killen som någon borde slagit på käften. Jag kommer ihåg att vi var på Wirströms och att jag blev lurad till att käka små tegelbitar som ramlat ner från valvtaket. Jag trodde det var naturgodis.

Ibland glömmer jag bort varför jag håller på Chelsea, vid sidan av Hammarby. Nu kom jag på det.

http://media.putfile.com/Gerrard-Handshake

Fredagen den bästa.

Man vet att en fredag har vart lyckad när (man):

Träffar i stort sätt alla barndomskompisar på samma ställe. Stället är gamla Ultrahuset och det är nära hem. Dricker kvalitetsöl för tjugolappen styck. Skrattar så att man är hes dagen efter. Äter godaste veggiesoppan. Alla andra verkar ha lika roligt. Kvällens mest irriterande personer är två rätt roliga Alkisfinskor som röker braj. Kommer direkt från jobbet sjukt trött men glömmer bort det två sekunder senare för att allt är så härligt. Ger bort ett inslaget paket med fiskbullar till bästa Kemal. Önskar att alla fredagar var så. Till och med har kul på vägen hem. Vaknar med ett leende på lördagsmorgonen trots att man ska upp och jobba. Faktiskt är glad över att man valde ett gammalt gult ruckel i Haninge framför en kväll på en statusklubb i stora staden.

Om livet vore som fredagen vore livet jävla bra.

Derby imorgon och jag är så sjukt nervös. Jag önskar av hela mitt hjärta att Tobias Hysén bryter foten och att Björn Runström filmar till sig minst två straffar som valfri hammarbyit trycker dit. Amen.

Rubrik

Premiärvinst i Tisdags och livet är typiskt bra.

Torsdag

Först fick jag ett konstigt ryck och fick för mig att jag skulle rita. Jag ritade en hel massa och kom fram till att jag ritar fult. Men det var kul. Det spelades en gammal offspringlåt på radion och det kändes som jag var tolv år igen.

Sen vid lunchtid stack jag in till söder för att möta upp min väninna J för att äta lunch och hångla lite. Vi åt persisk mat och det var gott. J stack till sitt jobb och jag tog mig en lättöl på en av medis uteserveringar. Ett säkert vårtecken.

Senare på kvällen åkte jag in till Pub Anchor för att se Savants lira på Club Distortion. Jag kom lite senare än mina vänner så jag tyckte mig behöva dricka snabbt för att komma ikapp. Jag är rätt bra på det faktiskt. Jag blev full och hade skitkul. Savants är förjävla bra och det kommer du också att tycka om du bara får arslet ur vagnen och dyker upp på nästa spelning. Jag lovar.


Imorse vaknade jag glad, trött och med huvudvärk. Men den försvann efter att jag gick upp till Paus och köpte frukost. Det är gott med nybakat och det känns lite sådär vardagslyxigt. Vardagslyx är bra. Nu sitter jag och ägnar mig åt responsarbete och kommer fram till att mitt skit är bättre än deras skit och tycker att egokickar är the shit.

jahapp, vi syns då.

Audience - The House on the hill

Premiär!

Äntligen fotboll på riktigt. Inget tråkigt Royalleuge på en sönderfrusen plan i Danmark eller i någon sunkig inomhushall utanför Oslo.

Fotboll på riktigt! På Söderstadion!

Jag har väntat så länge på just denna dag....

Jag gör det snart

En vecka. Tre skrivuppgifter. En hel vecka. Nemas problemas.

Jag blir så trött på mig själv. "Jag gör det snart"-mentaliteten sitter som fastklistrad på mitt ohåriga bröst. Vi lever i slags ohälsosam symbios. Allt jag gör, har jag tänkt göra vid minst två tillfällen tidigare under dagen, veckan, månaden eller året. Jag kommer sent till skott. Förutom om jag är akut skitnödig eller behöver nysa. Då tar jag hand om det på stört, med glädje dessutom.

Fan, jag vill ju vara handlingskraftig och fylld av vitalitet. Jag vill ha gjort klart saker när folk säger att dem inte ens börjat. Jag vill vara först i ledet och någon gång kunna titta med överlägsen blick på dem som är längst bak. Jag vill sitta längst fram i klassrummet och överrösta alla kurskamrater med mina löjligt korrekta svar. Jag vill kunna hålla deadlines och ta egna initiativ. Men framförallt vill vara driftig och företagsam. Jag vill vara Mr Handlingskraft i nästa Fantastic Five film.

Men jag vill ju så mycket. Jag borde, tycker, vill, ska, önskar - hela tiden. Jag gör sällan. Och det gör mig förbannad. Ingen av de här tre skrivuppgifterna är klara. Eller ens påbörjade. Imorgon är det måndag, och sen är det tisdag och då ska allt vara klart för inlämning. Detta betyder att jag, förutom att behöva slita dagen lång imorgon för att ens hinna klart, troligtvis kommer lämna in tre uppgifter som är undermåliga. De kommer inte att nå upp till den nivå som de skulle kunnat om jag bara börjat i tid. Och det gör mig förbannad. Jag ger mig inte ens chansen att få stå längs fram i ledet. Och det gör mig också förbannad.