plikten kallar

Jag vaknade två minuter innan väckarklockan skulle gå igång kunde slå av den innan den började låta. Det är alltid en bra början. Nu går jag till jobbet och ska försöka se ut som jag inte hatar det.

Gettin' Older

I had a nightmare too...

Två sekunder efter att jag vaknade imorse kände jag den. Den vältrade sig över mig som om den hade kraften av tjugo kvinnor med nymfomani. In i varenda lite vrå jag inte kunde skydda med hjärnans hjälp slingrade den sig listigt in i, över, under och i dubbla lager. Hjälplös låg jag i min säng inför faktumet att känslan sa att detta blir en dålig dag.

Så sträcker jag på mig, gäspar, spretar med tårna och tänker att jag kanske börjar bli paranoid. Jag gör min egen dag, tänker jag och tar sats för att komma ur sängen. Ställer mig upp, går fram till fönstret och drar upp persiennerna och möts av en grå intetsägande himmel. Kliar mig lite på stjärten och vänder om och tar sats mot köket.
Slår i stortån mot en av fotöljens ben och smärtan är så intensivt ihärdig att det som av ren reflex flyger ur en lång rad svordomar ur min mun. Vissa av dem var riktigt innovativa och jag gjorde en snabb mental anteckning för att kunna komma ihåg någon av dem när de kan behövas. Haltar in i köket och gör mitt morgonkaffe men märker snart att den lilla mjölk som finns kvar är sur och obrukbar. Aldrig i livet att jag tar mig till affären såhär tidigt säger jag högt och konstaterar att jag får dricka mitt kaffe lika svart som skuggan över denna dag.

Här känner jag att det är lika bra att passa på. Jag står i köket med kaffet i ena handen och vänster ansiktshalva djup försjunken i den andra. Det är så synd om mig. Ojojoj. Ser ner på min röda onda tå och sen på kaffet och sen med högen med jobb som måste göras och sen försvinner jag totalt i ett självömkande moln. Fan, ge mig Kärleken då. Den kanske skulle hjälpa? Åhh. Alla räkningar sen, vem ska betala dem? Jag? Åhh det finns ingen hejd på hur synd det är om mig själv. Stackare. Det säger jag faktiskt rätt ut i luften som i någon slags förhoppning att någon skulle lyssna och skicka både kärleken och pengar med posten. Stackare. Står kvar en stund, dricker ur min kaffe och beger mig mot badrummet. Det är bara några få steg men det känns som en lång och mödosam strapats. Kliver över den höga tröskeln till badrummet med ett stort och försiktigt steg. Min tå skulle inte klara en smäll till. Då blir det säkert amputation och då skulle det verkligen vara synd om mig. Inga chansningar idag inte.

Står i duschen länge. Ökar trycket och låter de varma strålarna gå över min rygg. Tvättar håret noggrant och när jag väl drar undan duschdraperiet är det så mycket ånga i rummet att jag knappt ser dörren. Det känns tropiskt. Ritar en glad gubbe på spegeln och ler tillbaka. Godmorgon Jimmy. Dagen kan börja.

Dagens betraktelse

Det luktar väldigt illa om manikyrstället i Haninge Centrum. När man går förbi sticker det i näsan och jag tänker att jag inte gillar stället. Jag tittar in och ser en massa asiater med tomma blickar som frenetiskt behandlar unga kvinnors naglar. Jag vet inte varför, men dessa asiater skrämmer mig lite. De ser trots de tomma ögonen så koncentrerade ut, som om de var hjärnkirurger i full färd med att laga en hjärnbalk eller något annat viktigt. Det läcker ut dålig musik och tillsammans med stanken blir det vidrigt. Jag lägger märke till att dem har döpt stället till "professioNAILS" och där och då tänker jag att jag hoppas att skiten går i konkurs.

ghr

Koncentration nu. Fokusera er. Det ni strax kommer att läsa kan vara den viktigast inlägget i bloggvärldens historia.

Fan vad jag stör mig på alla de här gadgets prylarna folk har på sin MSN. Ni vet sånadär brinnande frågetecken och skit. Vad är grejen? Fett kefft.

Ber om ursäkt för att jag tog upp er värdigfulla tid. Livet är kort, glöm inte det kids. En God natt sömns önskar jag eder alla.

polisen,här har ni ett finger, gissa vilket

Kvällen blev ju inte alls som jag tänkt. Har ni lite tur så kanske jag berättar mer imorgon efter jobbet. Historien innehåller en väldigt oplanerad resa till uppsala, en period av hockey(almtuna vs bajen) innan ordningsmakten sade sitt och nästan ordagrant slog oss tillbaka till sthlm igen. Jag vet iaf en som kommer gå till jobbet om tre timmar med blåmärken och ökat polishat. nu däckar vi

Min syn på Gbg...

På Östermalmstorg i Stockholm en kylig vinterdag 2007. Det är "stakigt" och inte alls så som jag tror att det är när jag vanligtvis kör. Men skriver man "talet" på pendeln dit får man skylla sig själv. Det stör mig dock att jag inte bashade Ljygårn istället. Vi var ju trots allt på Östermalm.

Alla hjärtans dag...

är det idag. Jag tar mitt och visar det någon av stockholms alla pubar. Kanske Quizen på Southside? Tror nog det.

Modeblogg...

I Kalis Ära:



Skor: Adidas ZX
Jeans: Pace
Skjorta: H&M
Jacka: Vintage(Bajen!!)
Keps: New Era
Böcker: Svenska akademiens Språklära, Markus Lutemans "El Choco", anteckningsblock
Ipod: Lazee - Rock away


När vädret är som idag älskar jag februarisverige.

Axelperversion?

BANGIN' ON THE SYSTEM dunkar det i mina hörlurar och fan, Adam Tensta gillas av mina öron. När Dopeboy rullar igång från min On-The-Go-spellista börjar huvudet liksom självmant att röra sig i takt till musiken. Jag sitter i en av de mer slitna datasalarna på skolan och tänker alldeles strax gå igenom alla anteckningar från dagens föreläsning.

Men först måste jag berätta om en tjej här på skolan. Jag känner henne inte, har aldrig pratat med henne och troligtvis kommer jag heller aldrig göra det. Men jag ser henne ibland, oftare än jag ser andra anonyma människor på skolan. Ibland ser jag henne sitta i biblioteket, ibland vid något av fiken eller på pendeltågstationen. Den här tjejen är rätt söt, axellångt brunt hår, lite kortare än mig och alldeles normalt byggd. En i mängden i många avseenden. Men hennes AXLAR! Jag har aldrig tidigare lagt märke till någons axlar, det är liksom inte en grej som jag vanligtvis går igång på. Den här tjejen måste veta att det är någonting speciellt med hennes axlar, alla gånger jag sett henne utan jacka har hon haft bara axlar, med bara ett undantag vad jag kan komma på. Försöker komma på hur jag ska förklara hennes axlar. Det är svårt, de ser nog ut som axlar gör mest. Men det är NÅGOT med dem som gör att de sticker ut från den ansenliga mängd bara axlar jag sett genom åren. De är axlarnas axlar. Axelperfektion. Trivialt, dumt och skumt. Men sant.

Nu: Banka in information som jag bara kommer att ha nytta av vid tentatillfället. Aldrig annars och det mina vänner, är den tråkigaste informationen av dem alla att banka in i ett huvud. Ialla fall i mitt.

One night in stockholm - dance-remix

En smått fantastisk kväll som började med stängning på jobbet och som fortsatte med hejdåjagkommersaknadigsomfan-kalas hemma hos Asal i Skogås och som sen blev en rolig tågresa till stan som ledde mig rakt in i klubbarnas värld. Dansade loss rätt bra tycker jag, vilket var jävligt länge sen. Det har mest blivit pubar och stiffställen som inte ger utrymme för lite rumpskak.

*

Jag borde dansa oftare, jag tycker det är kul. Jag var mitt inne i min "Lean back...!" tanke när stiffmaestro himself till vakt/tönt/"nattklubbsvärd" röck tag i min axel och lät mig veta att om jag inte tog av mig kepsen typ på stört(fast han sa det på ett mycket mer ovänligt och typiskt vakttigt vis) så skulle jag åka ut. AJAJ Kapten "jävla- nörd". Jag hade både bira- och danslusta kvar så det var till att be närmsta dam att "Fixa mitt hår så det inte ser cp ut", då hår och frisyrer tenderar att massakeras av kepsanvändning, så att man kunde fortsätta med the crip walk med värdighet. heh.

Sen så satt jag på nattbussen med armen runt och lyssnade på Anthony B och tänkte; När jag kommer hem så ska jag blogga, det var ju fan för länge sen.

Och det blev det här så that's that.



*Självömkanfotnot: Jag ska upp till jobbet om ca 3,5 timmar. Det känns sådär.

Babylon

Igår efter de schemalagda aktiviteterna hade jag så tråkigt hemma att jag på allvar funderade på att bjuda in de två pensionärer som knackade dörr och ville sprida jehovas budskap. På allvar. Jag nöjde mig dock med att faktiskt läsa igenom 2008års första nummer av den jehovasinriktade tidskriften Vakttornet jag fick av de tu. Vilken jävla rapparkalja. Jag försökte läsa tidningen med öppet sinne men deras sätt att se på högre makter och tro är så skruvat att det inte är möjligt. Jag förundras över att de som förkunnar jehovas kungarike faktiskt lyckas värva nya medlemmar. It's wack man. Way too wack.