Natten till tisdag, nattrepris på SVT 1

Jag: -Haha! Vad har dom på sig? Herregud! Varför har de bytt ut s:en mot z:an?!? Men Herregud! Vad försöker dom göra???!

Matilda: - De försöker vinna ”Dansbandskampen”.

En bild behövs inte.

De löuseer sääj, de gö'r de gö'de alltid

Det vibrerar i fickan. SMS. Några uppmuntrande ord som hjälper mig mer än ni förstår. Vetskapen om att man är älskad av någon är energigivande och ett bra skydd mot elaka hjärnspöken. Eller så är det bara så att allt annat bleknar och blir betydelselöst i jämförelse med ömsesidig kärlek. Oavsett, några ord från hjärta till hjärta räddar min dag.

Guilt will never go out of style

Tentaångesten har slagit till igen. Denna gång med full kraft och helt utan empati för mig och mitt välmående. Som tur är hjälper Matilda till att hålla dess smutsiga legosoldater på lite avstånd. Annars hade det här inte funkat alls. Jag blir i princip handlingsförlamad när stressen/ångesten blir för påtaglig och närgången. Saker jag i vanliga fall producerar på någon timme tar mångdubbel tid. Jag har alltid trott att jag presterar bäst under press, men det är ju så mycket skitsnack att ni borde kunna känna doften genom era datorer. Jag blir inte bättre under press, jag bara sänker kraven på mig själv för att i slutändan kunna känna mig nöjd. På onsdag är det DEADline och det enda krav jag har är att lämna in något överhuvudtaget. Så jag slipper bli besviken på mig själv, menar jag.

En man med ambitioner? Finns i sjön.

Effektivitet

Satt 12 timmar i skolan med hemtentan igår. Det låter ju bra och det hade det varit, om inte timmarna hade förföljts av ett slemmigt snigelspår.

Men idag. Jävlar i mina lilla låda.

Hur fan kan det vara djurplågeri att släppa ett lejon på en kickboxare?

Jag älskar Rocky!