Alla som inte dansar är djurgårdsmän

Låg hela natten till igår med feber och svor åt mig själv för att jag inte kunde somna. Den sista gången jag kollade på klockan var den 05:30 och halv åtta steg ljudet från väckarklockan, som också fungerar som mobiltelefon, över rummet. Lyckades med nöd och näppe ta mig till köket för att koka kaffe och knapra Ipren. Kände mig lagom peppad att sätta igång med att repa in mitt examinationstal som jag skulle hålla för de nya studenterna framåt eftermiddagen. Tröttheten botar man lätt med kaffe, i varje fall på kort sikt, men det största problemet var att jag inte kunde äta. Det kan jag aldrig när jag har feber. Där satt jag i mitt kök, med en stor portion makaroner med falukorv framför mig, och jag var svinhungrig. Men så kommer vi till tuggandet. Allt som jag stoppar i munnen när jag har feber blir vidrigt. Konsistensen, smaken och lukten bildar en osynlig vägg av äckel som jag inte kan ta mig igenom. Det är som om något vitalt och centralt inom mig brakar ihop och kvar finns bara ett tomt, men ganska tjusigt, yttre skal som inte vill ha någon näring alls. Tills kroppen fixar febern är jag out of order vad gäller föda så det var bara att plasta in den kulinariska drömmen och slänga in i kylskåpet.

På kvällen satt jag åter igen i mitt kök. Denna gång i stort sett feberfri och framförallt proppmätt. (Tack du store microvågsugnuppfinnare! Jag ÄLSKAR dig.) Framförandet var avklarat och jag kände mig allmänt tillfreds när mittenbrorsan Holmes ringde på dörren för lite vardagshäng. Vi äter lösgodis, snackar skit och fnittrar som det inte anstår ”vuxna män” och klockan midnatt faller jag i sömn med ett belåtet flin på läpparna



…som satt kvar när jag vaknade imorse. Vaknade tidigt och insåg att jag inte behövde vara i skolan för ens klockan två. Feberfri och med matlust satte jag mig i soffan och åt frukost medan jag såg Marocko möta Namibia i Afrikanska mästerskapen. Alloudi gjorde hattrick innan första halvtimmen var spelad och det förvånar mig mycket om han spelar kvar i Al-Ain i Förenade Arabemiraten innan nästa transferfönster stänger.

Nu sitter jag ensam i en av skolans datasalar efter föreläsningen i språkanalys och dödar tid innan det är dags att köra ex-talet igen, men denna gång inför kvällskursarna tillsammans med klasskamrat Malin.

Godkväll.

J.W.M.D

Korvstroganoff, proppmätt, godnatt.

what?!?! AAAOOOAAAHHHH!!!!!!!!

Har spenderat större delen av dagen hemma hos klasskamrat Malin vid Mariatorget. Vi skulle repa inför Måndag men det blev mest lunch och babbel. Mycket trevligt.

Blir mycket youtubegrejer märkar jag, men det skiter jag i. Sånt här! Sånt här är kul!

Då sparkar vi igång med ett seminarium

Känns lite skönt att skolan börjar så smått igen. Man blir lätt lite slö i lediga tider och får man inte chansen att vara duktig och produktiv är det inte heller speciellt skönt att vara ledig. För mycket av det goda så att säga.

Annars så är det kul att Zlatan fick jerringspriset och angående rättegången mot Tito Beltran så får man hoppas att sanningen kommer fram. Är han skyldig ställer jag mig upp och sjunger med:

Rösten!

Den här lilla biten gör mig glad. Miss Li alltså, vilken katt.

Kvällens fråga

Vad skulle hända om man blev sinnessjuk?

Lite, spooky tycker jag.

intro, i love you!

God Kväll. Kvällsmackan är i det närmaste uppäten och det thé som finns kvar i koppen flyr från temperatur ljummen. Sitter i den fula ikeakreationen till fotölj som blivit lite av en favoritplats och läser om Hammarbyspelaren Louay Chanko's framfart på det svenska landslagslägret i Costa Rica. Han verkar ta för sig och det glädjer mig. Louay går före Linderoth om jag får bestämma, och kanske framför allt, han går fan i mig före Daniel Andersson. Här menar jag, på riktigt, att den som inte håller med mig borde kyssa en ko's arsle.

Vi säger så. God natt.

I was hot as a pistol

Jag är en sucker för lyckliga slut. Filmer med sockersöta solskenshistorier får mig alltid på bra humör. Det är lite av ett guilty pleasure för mig. Fick jag bestämma skulle Braveheart sluta med att William Wallace och hans kärlek fick leva lyckliga i alla sina dagar och att Leo Di Caprios karaktär blev räddad i sista sekund i Titanic. Smördrypande, klichéfantastiska lyckliga slut, förstår du? Som så här:

sysslor

Passar på medans suget finns, diskar, dammsuger, snurrar Lupe Fiascos allra bästa, går med soporna, kokar en kopp kaffe, gör några omeletter och nu sitter jag ganska nöjd i soffan och undrar: Vad ska vi göra av denna Fredagseftermiddag då?

La märke till en annan sak också...

Jag vet att Eloff håller med mig här, man skulle kolla efter adamsäpple innan man gymnastiserade( troooligt..) med den Engelske X-factor vinnaren Leona Lewis.

Sweet-ass Retardo

Zappade förbi musikvideo kanalen Tv Voice och fastnade med blicken på den text som rullade i nedkanten: "Yo, är du en riktig gangsta? Skulle du vilja ha ett helt eget gangstanamn?". Och sen intruktioner om hur man skulle sms:a sitt namn till dem för att få ett alldeles eget gangstanamn via tv:n för kostnaden av endast tio kronor. Alldeles underbart tyckte jag när jag såg resultaten av det hela framför mig på skärmen. Om jag bara hade pengar på mobilen skulle jag skicka in för att få mitt eget keepitrealnigga-namn.

Rille: Loose-ass Bitch

Rebecca: Masta Swedish Fool

Casper: Sweet-ass Retardo

Jamal: Sippin Forty Fool

Alethea: Dj Train Robba

Pamela: Two-Time Ass Masta

Kristoffer: White-Ass Mafiosi

Linn: Trip-n-fall mafiosi

Maria: Fine -Ass Killa

Cecci: Stupid-ass dung smuggla

Dan: Supa-crack smoka

Rikard: Supa poo-poo pants

Vad tror du ditt skulle bli?

Jag larmar vidare

Stod i duschen långt innan tuppen vaknat och sjöng lite Otis som det händer att jag gör, när det slog mig att jag borde söka mig ett andra extraknäck. 250 kronor kvar på kontot nu, och då har jag endå levt sparsamt, men julen och busskort och startavgifter och kurslitteratur gräver hål, djupa mörka hål i min börs. Kanske kan jag ringa mor och far för att låna lite men den lilla stolthet jag har hindrar mig från det. De har gett mig mer än nog genom åren. Ska bara fixa tentan först, sen är det jag som börjar bjuda ut mig till högstbjudande arbetsgivare.

17 dagar kvar till löning. Ska ni göra någonting kul som kostar pengar, don't tell me är ni snälla. Jag vill inte veta vad jag missar.

Det ringer in

Måndag morgon, klockan ringer 06.30, kaffe, kallt vatten, granitsnus, Morgonpasset i P3, kaffe, tänkarmössan på. Tenta på Torsdag och det känns som det barkar åt helvete. Det brukar vara ett gott tecken. Hej nu.

Internet, härliga internet. Som jag saknat dig.

Året är alldeles nytt och färskt och oformat och utanför biblioteket ligger snön gråblaskigt tung som en påminnelse om att det är överlevnad det handlar om. Januari ni vet, sen kan det börja. Det nya, det färska och det oformade året tvåtusenåtta.

Imorgon får jag mitt internet om allt går som det ska. Så, det är alltså dags för comeback.