Två matskedar ångest och en näve dåligt samvete, Voilá!

Jag kan inte plugga hemma. Även om jag vill så går det inte. Hjärnverksamheten står still och jag hittar ingen inspiration alls. Hemma duger jag inte till mer än tv-tittande och porrsurfande. Hemma är jag den där bleka, slöa, menlösa lilla skit som jag inte vill vara. Hemma ska man ju känna sig just hemma. Mitt hem borde vara min borg där jag är kung och inte en lite narr som är en parodi av sig själv. Ett ställe där jag är stolt och där jag kan vara den jag vill vara. Helt utan ansträngningar. Jag har nog inte hittat mitt hem än, jag har bara bott.

Jag har märkt att jag fungerar och pluggar som bäst på pendeltåget. Eller tåg överhuvudtaget. Det är konstigt för det är oftast trångt, högljutt och allmänt obekvämt på tåg. Men det är just där som jag fungerar som bäst. Där fastnar saker i minnet och där kommer jag på lösningar på problem jag inte ens visste att jag hade. Det blir 30 minuter intensiv kvalitetstid med min hjärna, kvalitetstid som jag inte hittat någon annanstans. Än.

Sitter på Skolan nu och här fungerar jag i alla fall bättre än hemma. Problemet är att jag känner mig nöjd med att bara vara här, på en lördag, så det blir inte så mycket gjort ändå. Jag behöver inte kämpa för att stilla mitt dåliga samvete. Samvetet blev rent samma sekund som jag bestämde mig för att åka hit idag. Det är ju trots allt lördag. Så nu sitter jag här och slösurfar och känner mig duktig för absolut ingenting.Det är endast under min jakt för att stilla mitt dåliga samvete som jag får någonting gjort. Är samvetet rent glider jag bara runt och är schablonbilden av en slacker, och ingenting blir gjort. Tills ångesten och samvetet börjar bråka. Det känns konstigt att vara så beroende av ett dåligt samvete och ett tjockt lager ångest. Jag är dum i huvudet.