Precis när jag känner att jag börjar komma in i skolan och jag fått lite distans till det jag gjort och lite ordning på det jag gör nu, så måste man snart börja om. I april ska de nya ansökningarna vara inne och jag har inte en aning om vad jag vill göra. Tanken har slagit mig att lämna stan ett tag men jag vetefan om jag klarar mig utan Stockholm. Men alla de saker som håller mig kvar här är också dem som gör att jag drömmer mig bort. Jag skulle nog må bra av att bryta mina gamla förutsägbara mönster. Men jag är lite feg. Jag tänker för mycket på vad som kan gå fel. Har på känn att jag kanske kommer att ångra mig om jag inte gör något. Men mycket är csn:s fel. Jag vet inte hur jag ska kunna lämna Stockholm när jag inte får ta studielånet. För att jag ska komma i fas med dem så krävs det att jag lever på existensminimum under ett halvår. För att komma ikapp, fast tvärt om. Csn är skit, skit, skit.
Men annars är allt bra. Det känns som om min egna lilla uppförsbacke börjar ta slut, slut, slut.
Slumplåt: Johnny Cash & Bob Dylan - The Girl from North Country
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar