Dontgetit

Jag stod utanför skolans huvudentré tidigt imorse med en kopp blaskigt kaffe i handen. Då såg jag dem. Hur de likt myror myllrade fram i en aldrig sinande ström på väg till jobb och lärosäten. Människorna.

Är vi inte lite störda? Vi människor. Jo.

Men likväl, detta har varit en osedvanligt god dag hittils. Feelin´ like a million bucks, om man räknar bort den berömda tentaångesten, men det ordnar sig. Och bara lite till i skolan sen får man åka hem till baby. Oooh Baby!