Blodpudding.

Jag har under kanske en veckas tid gått och suktat efter blodpudding. En underskattad maträtt helt klart. Blodpudding och lingonsylt, en härlig kulinarisk resa. Så idag, efter att jag och två klasskamrater vart på café String på söder och pluggat vetenskapsteori, så slog jag till. Här skulle det käkas blodpudding!

Men jag har märkt att jag är en av Sveriges kanske uslaste kockar. Vad jag än ska göra ringer jag till antingen Eloff eller farsgubben och rådfrågar. Hur länge, hur mycket, hur då, det brinner vad ska jag göra, det smakar skit hur blir det gott, hur varmt och så vidare.

Men nu handlade det om att fixa till lite blodpudding, hur svårt kan det vara? Jag lyckades i allafall tillaga en nästan oätlig portion blodpudding. Skivorna var i två tjocklekar, jättetjocka och pluttinuttiminismala. Det jättetjocka skivorna smakade kakdeg och de pluttinuttiminismala blev sönderbrända. Klicken med lingonsylt blev dock i stort sätt perfekt. Men mjölken hade gått ur datum så den smakade surt. Jag måste nog gå någon slags matlagningskurs. Och jag borde ha lyssnat på snormonstret till hemkunskapslärare på högstadiet. Eller... 500 116 16 - "pizzeria Oden, schallå?"