Fridhemsplan

Åh, gamla minnen slog mot mig när vi äntrade biljardpalatset. Tiden har stått stilla. Förutom att de bytt ut arkadspelen på övervåningen mot en fjäskkromad bar så var allt som förr. Negerboll och läsk för en tjuga, vajjert. Det gick kanske inte lika smort som igår men det gick ok och jag vann. Utan att fuska en enda gång. Kommer på mig själv ibland att vara nördigt resultatinriktad. Jag visar det kanske inte så tydligt utått(vissa skulle säga emot mig här, men de har ingen talan) men innanför pannbenet får jag ibland sätta mantrat "Det är bara ett spel, relax dude!" på repeat. Det var trevligt som fan hur som helst. Avslutade kvällen med en kulinarisk resa på Mcdonalds. Precis som förr.

Förut, när jag hade hår på skallen, kunde det gå veckor utan att jag hade en bra hårdag. Jobbiga veckor för en ytlig person som mig. I brist på hår har denna känsla gått över till mina kläder. Vad jag än satt på mig den senaste tiden så har jag inte ens känt mig som tio dollars. Detta har fått till följd att jag helt sonika slutat bry mig, om än väldigt temporärt, om vad jag slänger på min slitna kropp. Men men, ups and downs som dem säger. Nästa vecka är jag troligen mitt vanliga utomordentliga snygga jag igen. POW POW som the preacher skulle sagt.