Söndag i Upplandsväsby.

Bröööl och äckel. Kliver in hos kusinen med skjorta och slips innanför rocken. Torr i munnen lägger jag artigt armarna om släkten och möter mitt eget ansikte i spegelbilden i hallen. Påsarna under ögonen är påtagliga och den solbrända hyn känns blek och hållningen är ovärdig. Andedräkten är mer alkohol än tandkräm och jag pressar mig för att besvara trevliga leenden. Kusinbarnen hoppar upp i min famn och jag känner hur jag bara vill lägga mig ner och be om vatten och ömkan. Moster blinkar med ögat och ger mig ett glas vin och jag koncentrerar mig för att hålla mina skakande händer stilla. Någon frågar om det var en tuff natt och jag svarar att man är ju inte tjugo längre precis och Morsan tittar trött på mig och vänder demonstrativt ryggen till. Sätter mig i soffan och utstår tusen frågor om resan och smuttar på mitt vin. Det är från tyskland och det smakar inte gott. Igår hade det vart gott, inte idag. Börjar nästan svettas och lättar på slipsknuten. Smsar Ems från Söderkällaren i Onsdags och skjuter upp vår lilla träff till någon dag som inte är som idag. Äter gulaschsoppa som är god men också på god väg upp igen. Ser på de pigga glada och förbannar mig själv. Inser att det blir så här för ofta men tackar endå ja till ett andra glas vin. Sån är jag.