Jimbac

Har legat, suttit, vridit och vänt på mig hela natten. Suckat tungt och jämrat mig som ett litet barn. Velat sova men inte kunnat, annat än i några få korta perioder. Bytt liggställning hundrafemtio gånger medans jag tyckt synd om mig själv. Duktig tandvärk. Kollar mig i spegeln och ser piff eller puff, det är svullet och ömt. Tänker visdomstand och tänker mig en dyr tandläkarräkning. Morgon och det är ljust nu, måste börja dagen och göra något åt det här. Letar i pillerskåpet men hittar bara tomma alvedonkartonger. Det gör ont att svälja för det onda har spridit sig till halsen. Tången blir mer och mer ett faktiskt alternativ. Försöker äta en knäckemacka men det slutar med en mjuk banan. Telefonen ringer och bror berättar att jag troligtvis kommer bli farbror idag, två månader för tidigt. Allt står inte riktigt rätt till och de måste öppna henne idag säger han. Vad ska jag säga tänker jag. Det kommer bli bra säger jag. Bror säger att han måste lägga på, vara där för henne.

Tandvärken känns plötsligt oviktig men när jag hittar några citadon glädjs min smärttröskel lite själviskt. Skyndar mig till bussen, tar med Jens Lapidus debutroman "Snabba Cash" och lyssnar på Lady Sovereign. Ska mot Märsta och vara där för henne. Prata ut och framförallt lyssna. Hålla om. Det blir säkert irriterat om jag måste åka till Huddinge sjukhus och det är inget roligt, men endå självklart, val. Familjen är viktigast, får ta sucken och blicken som säger jag då? Får ta det sen, det måste hon förstå. Jag åker till Märsta nu men tankarna är i Huddinge.