Ibland ä mitt liv som en dålig rockystrip. Jag menar det på det mest osmickrande sätt du kan tänka dig. Imorse vaknade jag upp i en lägenhet vid St Görans sjukhus utan att riktigt veta var jag var. Vaknade av att jag ramlade ner från soffan där jag sov. Klasskamrat Jonas låg i sängen och snarkade och jag gick ut och letade efter tunnelbanan. In bland det duktiga folket på väg till skolor och jobb. Där och då har man inte höga tankar om sig själv, när man fortfarande är lite full och luktar parkbänkslodis, när man är på väg hem när alla andra är på väg till.
Kommer hem, stupar i säng, bloggar och tittar på Oprah och går in i rollen som bakfull tönt. Och det är bara fredag morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
I löööööve!
Känner igen detta. Vaknade upp av en spark i magen av en kollega på festivalkansliet under malmöfestivalen. Fattade inte heller ett jota. Det ansågs som den perfekta planen att gå direkt till jobbet för att inte försova sig. smart aight?! Njea... men ja va på jobbet i tid.
fler uppvaknaden på okända ställen. Fråga Fehler om Axelsberg, Det är ett fint minne vi sent glömmer!
Nu jävlar ska vi BANKA SKITEN UR DANSKARNA!
Haha! Det sjuka är ju att man aldrig lär sig. Aldrig.
Kul med kommentarer by the way!
Skicka en kommentar