Axelperversion?

BANGIN' ON THE SYSTEM dunkar det i mina hörlurar och fan, Adam Tensta gillas av mina öron. När Dopeboy rullar igång från min On-The-Go-spellista börjar huvudet liksom självmant att röra sig i takt till musiken. Jag sitter i en av de mer slitna datasalarna på skolan och tänker alldeles strax gå igenom alla anteckningar från dagens föreläsning.

Men först måste jag berätta om en tjej här på skolan. Jag känner henne inte, har aldrig pratat med henne och troligtvis kommer jag heller aldrig göra det. Men jag ser henne ibland, oftare än jag ser andra anonyma människor på skolan. Ibland ser jag henne sitta i biblioteket, ibland vid något av fiken eller på pendeltågstationen. Den här tjejen är rätt söt, axellångt brunt hår, lite kortare än mig och alldeles normalt byggd. En i mängden i många avseenden. Men hennes AXLAR! Jag har aldrig tidigare lagt märke till någons axlar, det är liksom inte en grej som jag vanligtvis går igång på. Den här tjejen måste veta att det är någonting speciellt med hennes axlar, alla gånger jag sett henne utan jacka har hon haft bara axlar, med bara ett undantag vad jag kan komma på. Försöker komma på hur jag ska förklara hennes axlar. Det är svårt, de ser nog ut som axlar gör mest. Men det är NÅGOT med dem som gör att de sticker ut från den ansenliga mängd bara axlar jag sett genom åren. De är axlarnas axlar. Axelperfektion. Trivialt, dumt och skumt. Men sant.

Nu: Banka in information som jag bara kommer att ha nytta av vid tentatillfället. Aldrig annars och det mina vänner, är den tråkigaste informationen av dem alla att banka in i ett huvud. Ialla fall i mitt.