Ice ice baby

Sveavägen 75, klockan är mitt i natten mot Onsdag och bakom mig hörs Vanilla Ice stämma genom fönstrena på Hard Rock Cafés lokaler. Jag ler lite inombords, för trots att jag vet att studentskivan jag just gästat hade 70 & 80-tals tema så är denna låt rätt frekvent spelad på detta ställe. Får jag för mig. Det passar liksom in och säger en del om stället i sig. Vid korsningen Odengatan Sveavägen säger jag hejdå till M och hennes trevliga väninna och sätter in mina hörlurar. Jag lyssnar på en Al Green låt och promenerar längs observatorielunden. Tunnelbanan har stängt. Jag blir lite förbannad och tänker att det är helt jävla sjukt att tunnelbanan slutar gå så tidigt. Typiskt svenskt på något vis. Gatan är långt ifrån tom och det är fler än jag som frustar över de låsta dörrarna ner till Rådmansgatans tunnelbanestation. Stänger min tunna jacka och sätter på Chords "Nighttime come" och tar mig längs Sveavägen, Adolf Fredriks kyrka och sneddar sen över Hötorget och in på Drottninggatan. Där möter jag en man som är påtänd och skriker "Jävla Fitta!" utan någon tydlig adressat eller anledning. Han måste ha vrålat väldigt högt för jag hörde det trots musiken i mina öron. På Klarabergsgatan ser jag hur min buss står ett 50-tal meter längre fram. Jag springer. Susar förbi 7/11 och alla svarttaxichaufförer och hinner precis med bussen. Slår mig ner rätt långt bak och andas ut. Lägger huvudet mot fönstret och tjuvlyssnar lite på tjejgänget som sitter snett framför mig. De skrattar och verkar lite fulla. De pratar om Gotland och utestället Munken. Efter Jordbro trycker jag på den lilla röda och vid Hanveden kliver jag av. Kliver innanför dörren och drar ner alla presienner. Skriver det här och tänker att det här måste vi göra om.


Godnatt.